Livet efter detta

[Johannes Sandquist]

Jag har länge trott på, och tror nog fortfarande på reinkarnation, men diskuterade detta med en person som kallade sig ateist och inte trodde på något liv efter detta sade han, och menade att upplevda minnen från tider man inte levt på istället skulle vara ärvda minnen. Alltså att man skulle ha med sig minnen från förfäder genom sina gener, fast man själv inte upplevt dessa saker.

Men då undrar jag om denna förmåga att ärva minnen inte kan sägas utgöra en form av själavandring?

[Linnea Sandquist]

Om man utgår från en lättbegriplig själavandringsteori, skulle man kunna säga att en viktig skillnad mellan själavandring och ärvda minnen borde kunna vara att liven i de ärvda minnena kan överlappa varandra tidsmässigt.

Emellertid hävdas inom någon form av buddhismen, att själar i reinkarnationsprocessen kan splittras och slås ihop. (Jag tror att det var Dalai Lama som sade det i någon bok, men jag är inte säker). Denna form av själavandringsteori tillåter alltså, precis som Johannes filosofiska infallsvinkel på teorin om ärvda minnen, att man har flera "tidigare liv" samtidigt.

[Linnea Sandquist]

En kanske mer relevant skillnad mellan ärvda minnen och tidigare liv, är att ärvda minnen logiskt sett inte kan omfatta några genuina minnen av den egna döden, eftersom själavandringens bildliga stafettpinne då lämnas över redan vid fortplantningen.

När folk beskriver minnen från sina tidigare liv, brukar dessa minnen omfatta hur vissa av dessa tidigare liv avslutades. Det gör ärvda minnen till en mindre sannolik förklaring. Fast i och för sig skulle väl någon kunna hävda att det finns någon tänkbar evolutionär funktion i falska men rimliga minnen av att ha dött.

Ärvda minnen innebär ju att ens egna minnen endast kan leva vidare om man får barn, och att de lever vidare bäst om man får ett barn sent som själv får många barn och barnbarn. Nåja, olika teorier om vad man kan göra för att få olika sorters återfödelser finns även i "riktiga" reinkarnationsteorier, så det kan nog inte beskrivas som en relevant skillnad.

[Greywitch]

Intressant tråd det här
Jag benämner mig häxa och tror stenhårt på reinkarnation, tror dock inte på att vi kan välja nästa liv, ej heller att vi ska lära oss något speciellt.
Vi har kvar minnesrester från tidigare liv, vissa förmågor som andlighet som exempel verkar följa med själen.
Jag kallade mig förr för vitahäxan....men plötsligt en dag så slog det mig att inget är helt vitt eller helt svart inom magi som exempel kan du ju använda vita ritualer till att göra onda ting och tvärtom med svartmagi kan man göra mycket gott.
Med dessa funderingar så ändrade jag mitt häxnamn till Greywitch som då blir mer passande för det jag utövar.
Nu tappade jag tråden haha fråga gärna om ni vill veta något mer om mig och min tro som är en salig blandning från ockult genom wicca till shamanism, sätter mig inte i ett fack utan är rätt och slätt en snäll häxa i detta livet, ett tidigare liv var jag en varg hona, alfahona.

[Linnea Sandquist]

Jag benämner mig häxa och tror stenhårt på reinkarnation, tror dock inte på att vi kan välja nästa liv, ej heller att vi ska lära oss något speciellt.

Tror du att man återföds genast, eller att det finns något slags liv-mellan-liven? Tror du att det finns något slags öde som styr själavandring och annat och som t.ex. gör att vissa träffas i liv efter liv efter liv, eller att allt sådant sker slumpartat?

[Greywitch]

Jag tror man mellanlandar någonstans ja

Tror att vi liv efter liv träffar samma själar i olika kroppar, de som vi på något vis är sammankopplade med
Tror inte på slumpen, det finns någon/något som styr alltihop men vi är väl inte tillräckligt intelligenta eller nåt för arr lista ut vad/vem

[Linnea Sandquist]

Jag tror ganska mycket på slumpen. Även om min religion innehåller gudar som per definition har tämligen starka andliga krafter, är den i mångt och mycket en "brist på kontroll"-teori.

Det Yttersta Väsendet, som är musikern som spelar på supersträngarna eller författaren som skriver på supersträngstangentbordet, vet inte ens att vi finns riktigt på riktigt. Och vi har en fri vilja, för berättelsen lever sitt eget liv.

Gudarna på mellannivå, som själva ingår i melodin/berättelsen på ett självklarare sätt än Det Yttersta Väsendet, har trots viktiga bidrag till världens skapelse ännu mindre kontroll. Jag har uttryckt det som att jag tror att världen inte är skapad utan född.

Här är jag möjligen påverkad av "ljust" tankegods - jag kan/vill helt enkelt inte tro att världen är skapad och styrd av en oändligt sadistisk entitet, som med full medvetenhet skapat förutsättningarna för ondska och lidande och sedan fullt medvetet låter detta fortgå obehindrat.

Om det finns kopplingar mellan själar som gör att de återses i liv efter liv efter liv, beror det enligt min teologi rimligen på att det passar in i Det Yttersta Väsendets berättelse.

Eftersom min religion främst fokuserar på gudar på mellannivå (det är i allmänhet dem jag kallar för gudar, medan jag anser Det Yttersta Väsendet vara någonting annat), brukar dock mina funderingar om slump och öde fastna i vad en riktigt mäktig sådan gud med talrika kompetenta andar som underhuggare skulle kunna göra för att styra ett liv - för enkelhetens skull föreställer jag mig då ett mänskligt liv. Svaret är: ganska lite.

Vi säger att det är ett par som älskar varandra riktigt mycket och som ber Shiva att få leva ihop i nästa liv, och att Shiva i ett svagt ögonblick lovar dem att han ska ordna det. (Shiva är inte en av de gudar som jag aktivt brukar tillbe, men på grunder som jag kan redogöra för senare förknippar jag honom med återfödelsemyndigheten). Hur ska Shiva göra för att åstadkomma detta?

Det säkraste sättet, om en tillvaro i ett dödsrike räknas som ett liv, är förstås att skapa ett dödsrike där paret kan vara gift i all evighet. Frånvaro av kroppar kan förstås skapa en viss otillfredsställelse i sexlivet, men med tanke på alla problem som kan uppstå i ett nytt jordeliv torde detta ändå vara ett relativt litet problem.

Men nu diskuterade vi själavandring, så nu får vi för sakens skull anta att Shiva inte har något dödsrike och att paret redan står i reinkarnationskön. Vad ska Shiva göra?

Det enklaste är faktiskt att låta dem födas som tvillingar, så att det inte krävs några större ingripanden för att få dem att växa upp tillsammans, och sedan, om han tar strängt på sitt löfte, arrangera så att de dör unga så att de inte hinner växa ifrån varandra alltför mycket.

Att låta dem födas på olika platser och sedan skapa händelsekedjor som ska få dem att träffas, bli kära och gifta sig med varandra kräver omfattande ingripanden. Låter man slumpen avgöra är det inte troligt att de träffas överhuvudtaget. Shiva kan förstås justera oddsen en liten smula till sin och parets fördel genom att be till Det Yttersta Väsendet, men ärligt talat, bön är oftast inte effektivt.

Alltså är jag skeptisk till själavandringsteorier som hävdar att en stor andel av alla kärlekspar är det i liv efter liv efter liv. Jag känner att de underskattar i vilken grad världens rytm lever sitt eget liv. Om man däremot hävdar att kopplingarna oftare tar sig uttryck i biologisk släktskap i liv efter liv efter liv, även om de från början uppstått genom romantisk kärlek i en äktenskaplig inramning, har jag lättare att "köpa" det eftersom det är "lättare att fixa".

[Greywitch]

Det där var nog överkurs för mig
Men jag tänker på nåt du skrev i slutet, att återfödas som kärlekspar varje liv.....det var inte vad jag menade med att själarna har kopplingar till varandra i varje liv.
Som exempel kan det vara din katt i detta livet, i nästa liv kanske du är dens krukväxt, jag menar att man på något vis alltid återses i liv efter liv, men i olika former.

Vad är din religion? Kanske har du skrivit det tidigare, men i så fall behöver jag en uppdatering

[Linnea Sandquist]

Vad är din religion? Kanske har du skrivit det tidigare, men i så fall behöver jag en uppdatering

Jag har inte presenterat min religion samlat eller vid namn någonstans här på forumet, och det finns skäl till det. Jag grundade den när jag var ung och gav den ett namn som är som till för att missförstås. Min "sekt" (ett ord som jag använder värdeneutralt för "liten religiös rörelse") har aldrig haft fler än två medlemmar. Jag försöker inte heller skaffa fler.

Religionen innehåller väldigt lite av allmängiltig filosofi, vilket torde göra den mindre intressant att presentera "i sin helhet" i ett livsåskådningsforum än Kims "Lex Diabolis Universalis".

I huvudsak skulle jag säga att min religion är en form av nyhedendom. Den innehåller gudanamn från en rad forntida polyteistiska religioner. Den innehåller också ett moment av soldyrkan.

Men jag tänker på nåt du skrev i slutet, att återfödas som kärlekspar varje liv.....det var inte vad jag menade med att själarna har kopplingar till varandra i varje liv.
Som exempel kan det vara din katt i detta livet, i nästa liv kanske du är dens krukväxt, jag menar att man på något vis alltid återses i liv efter liv, men i olika former.

Okej, annan typ av berättelse. Fast om katten och krukväxten köps i affär och inte föds/gror hemma hos sin husse/matte, så är principen i stort sett den samma som med kärleksparen, nämligen att det krävs omständigheter efter att den yngre parten blev till i moderliv eller motsvarande för att de ska mötas.

Du tänker dig väl att det är en ganska vanligt att man växlar art i samband med återfödelse? Varg, människa, katt, krukväxt...

Jag är inte främmande för att artväxling i samband med återfödelse kan förekomma, men jag tänker mig att de som ansvarar för reinkarnationsprocessen i så fall måste komma fram till genom något slags individuell bedömning att själen i fråga har lämpliga egenskaper för det. Vargar, människor och katter är kanske inte så olika, men det krävs nog någonting speciellt för att en människa ska kunna återfödas som krukväxt.

[Johannes Sandquist]

Som ateist tror jag inte alls på sådant överhuvudtaget.
One life one chance.

Den engelskspråkiga frasen i citatet ovan fick mig att tänka på en sak. Nämligen att även exempelvis abrahamitiska religioner med läror av himmel/paradis eller helvete som belöning eller straff efter döden som ska gälla i all evighet också innebär att man bara har "en chans" medan i fall av typisk reinkarnation kan man dock beskriva det som att man har "flera chanser".