Aromrams dolk

[Linnea Sandquist]

Berättelsen fortsätter: Dekas verksamhet

Deka började studera alla tänkbara symtom som ljuseterförgiftning kunde ha på tenorinungar, och söka hjälp för sin dotter Karadnes räkning för allt fler av dessa symtom. Hennes studier ledde också till att hon började en karriär som läkare, som hon dock avbröt efter beskyllningar om att ha utsatt en minderårig patient, en hanne som ännu inte kommit i puberteten, för sexuella övergrepp.

I efterhand blev det bevisat både att Deka bluffade de flesta av Karadnes symtom samt förgiftade, slog och hotade henne, och att hon utsatt den mycket unga hannen för de övergrepp hon anklagats för, samt att hon under sin tid som först student och sedan läkare bluffat sig till och förskingrat pengar. Mutor på rätt ställen bidrog till att hon aldrig ställdes till svars.

Efter att under hot om åtal tvingats lämna sitt jobb, flyttade Deka med Karadne till en annan del av Exys, där hon anslöt sig till en religiös församling av den mer extatiska/hysteriska sorten. Deka var mycket karismatisk, och dessutom fanns det en profetia som ansågs stämma in på henne. Därför kom hon snabbt att inta en ledande position, från vilken hon kunde plåga ännu fler tenoriner utan bli ställd till svars.

Med tiden kom hon dock att få tre fiender, som bestämde sig för att inte längre låta henne hållas.

[Linnea Sandquist]

Berättelsen fortsätter: Garrutivas tronarvinge

Prins Skejalodik, närmaste anhörig till kejsarinnan Avralin, fick fyra söner och två döttrar. Tisva, dotter till Aromram och Ganri, var mor till tre av sönerna.

En av Skejalodiks söner med Tisva hette Niktor och hade Muskelbergssyndromet. Under för eftervärlden något oklara förhållanden exponerade fastern honom för ljuseter.

Avralins propagandaapparat berättade en dramatisk historia, där Niktor ramlat och slagit i huvudet och sedan kommit hem och svimmat, varvid Avralin trott att han var döende av organförändringar och snabbt fört in ljuseter i honom med magi som ett slags första hjälpen, för att hon misstänkte att han annars inte skulle hinna få hjälp i tid.

Det här vore inte första gången i universums historia någon gjort någonting sådant. Vissa tenoriner, olotimer, ruggater och nölvoider kunde praktisera den här sortens läkekonst med stor precision och vetenskapligt bevisad effekt på andra tenoriner, olotimer, ruggater, nölvoider och även malpyor. Att en diril skulle göra det på en annan diril var däremot någonting exceptionellt.

Det kom också fram uppgifter om att det inte alls gått till på det viset, utan att Avralin låtit två läkare utföra en något närmare ordinär ljuseterbehandling av Niktor.

Hur det än gick till, innebar det att denne minderårige brorson till kejsarinnan blev ljuseterladdad. En ljuseterladdad ung hanne av kejserlig härkomst var naturligtvis precis vad som krävdes för att Avralin och hennes världsråd skulle kunna utse en tronarvinge.

Kronprins Niktor gjorde sig snabbt känd som en bråkig och besvärlig unge. I vilken mån detta berodde på Muskelbergssyndromet, ljuseterpåverkan eller psykosociala faktorer i hans omgivning är oklart. Det är också oklart om han sände en ljusterblixt direkt från sina händer eller hade en ljuseterladdad fickkniv när råkade ha ihjäl en annan minderårig hanne under ett bråk. Avralin hävdade det förstnämnda, och skickade honom till Exys med motiveringen tenorinerna hade större vana vid att hantera ungar med den sortens ljuseterkrafter.

På Exys växte Niktor upp som fosterson åt det yngsta av dess fyra kungapar och betydligt yngre fosterbror till deras vuxne son kronprins Roften, som blivit förare för Triadskeppets vänstra flygel.

Många skickliga piloter, såväl diriler som tenoriner som malpyor och även en betral, hade prövats för att ta över efter Logert som förare för mittskeppet, men blivit ratade av superdatorn. Men när Niktor lyckades tjata sig till att få följa med Roften till Triadskeppet bara för att titta, gjorde mittskeppets superdator klart att den accepterade Niktor som sin nästa förare.

På Exys blev många chockerade över att datorn kunde välja en farligt våldsam, minderårig funkis till pilot, och på Dokran, Klost och Nemota raljerades det öppet över att datorn uppenbarligen var programmerad att göra politiska utnämningar av bortskämda kungligheter snarare än att gå efter kompetens. För Avralin innebar dock Niktors plats i Triadskeppets mittskepp en propagandaseger.

[Linnea Sandquist]

"Faktaruta": Gamla gudar

Sedan de gamla religionerna uppstått under den förindustriella eran, hade dirilerna föreställt sig sina gudar som diriler och tenorinerna sina som tenoriner.

Sedan Diralacka-imperiet enat Garrutiva, kretsade dirilernas religion kring gudinnan Zera, men hon var endast den näst mäktigaste i en patriarkal ordning. Den verkliga allmakten låg hos hennes make, Allfader Oändlig, hela universums gud.

Han hade två äktenskap. I det ena fanns Zera samt fem gudinnor för luft, jord, eld, vatten resp. is, samt som medhjälpare Allfader Oändligs bror Farbror Tid och en mångud som var bror till Zera. I det andra fanns diverse totemandar för olika växter och djur som hustrur och medhjälpare, och dessa kunde i sin tur vara barn till olika flod- och bergsandar.

Dirilernas roll i förhållande till sina gudar var i princip som ungar som vet vem som bestämmer hemma, när pappa patriark i vanlig ordning inte är där.

De flesta tenoriner hade vid tiden för Trippelmonarkunionen ett sekulariserat förhållningssätt till de gudar, som varit mycket viktiga för deras förfäder under den agrara och tidigindustriella eran. Det fanns dessutom ett stort antal religioner som hade överlevt eller återupplivats sedan den agrara eran.

En av de större religionerna var zosejismen, där man dyrkade Himlens kung, drottning och kronprins. Mytologin går ut på att Himlens kung skapade tenorinerna till sin avbild, eftersom han hoppades att på sikt kunna avla fram en hona att gifta sig med, eftersom alla andra gudar var hans yngre syskon, varefter han till slut valde en tenorinhona och fick en son med henne, en son som en dag kommer att gifta sig och skapa ett lyckorike.

Fiender till Himlens kungarike är Agnarnas herre och Skalens härskarinna, småsyskon till Himlens kung. De ville att han skulle gifta sig med Skalens härskarinna och regera tillsammans med dem två. Istället förlänades de en soptipp för syndiga själar, och gifte sig med tiden med varandra och födde en drös av demoner.

Vem Himlens kronprins Zosej ska gifta sig med, finns olika tolkningar av. Många troende nöjer sig med att hävda att ingen vet. En teori är att han kommer att äkta en demon, vilket kommer att leda till evig fred mellan himmel och helvete. En annan teori är att han kommer att välja en tenorinhona.

Den sistnämnda teorin innebär att många ogifta tenorinhonor haft perioder då de haft svärmiska fantasier om att gifta sig med Himlens kronprins. Zosejistiska samfund har ibland uppmuntrat unga ogifta honor att i princip tävla i fromhet i hopp om att uppnå detta mål. I allmänhet har dock honorna sedan gift sig med vanliga hannar och varit nöjda med det. Celibat har aldrig varit stort i någon tenorinsk religion.

Det har också till och från dykt upp sekter kring par, som påståtts vara Zosej och hans brud.

[Linnea Sandquist]

"Faktaruta": Exys trettiosju månader

Den tenorinska kalendern har 37 månader. Att det tidigare stod 27 var ett skrivfel som nu är redigerat.

Exys hade mycket likartade astronomiska data som Jorden beträffande längden på ett dygn, ett år och en månad. Att kalendern ändå innehöll 37 månader istället för bara 12 eller 13, är för att månaderna räknades under en treårsperiod. På så vis kringgick man problemet med att jämka samman solåret och månåret.

[Linnea Sandquist]

Berättelsen fortsätter: Nabru Meg och hans profetia

Nabru Meg var präst i en ovanligt sträng zosejistisk församling, som var del i ett löst nätverk av församlingar med liknande inriktning. Han hade en hustru, Milla Meg, och en vuxen dotter. Nabrus församling ansågs höra till de knäppare, eftersom vissa medlemmar, inte minst Nabru själv, ansågs ha direktkontakt med Himlens kungahus.

Nabru hävdade att Himlens kronprins Zosej hade visat sig för honom och berättat, att det skulle komma en tenorin, som var läkekunnig men själv skadad i själen efter kriget, och som skulle föra med sig ett faderlöst barn och ett sällsamt krigsbyte, och att församlingens sätt att bemöta dessa individer skulle påverka ett mycket avgörande historiskt förlopp. Församlingen trodde på honom.

Församlingen väntade sig först en krigsveteran, men när den unga läkaren Deka Aifal kom med sin dotter Karadne och Aromrams dolk, och snyftande kunde berätta att hennes liv hade varit ett elände sedan hennes far dog i kriget, och att hon kände att ingen förstod eller brydde sig om henne där hon kom ifrån, och att hon blivit avskedad från sitt jobb bara för något smärre formaliafel, vann hon omedelbart församlingens sympati, och det började spekuleras i om det var hon som var den tenorin som förutspåtts i Nabrus profetia.

Deka såg här sin chans, och började hävda att Zosej hade friat till henne och att det ålåg de andra i församlingen att göra henne redo.

[Linnea Sandquist]

Berättelsen fortsätter: Tärnorna och deras makar

Enligt en mycket äldre profetia, eller ett stycke poetisk berättarkonst i en helig skrift, skulle Zosejs brud ha fem tärnor, och dessa och deras makar skulle ta plats på en framträdande position vid Zosejs hov, jämte hans egna tio ärkeänglar. Kronprinsessans grupp uppgavs komma att bestå av tio personer, oklart om detta tiotal inkluderade henne själv eller inte.

Deka gjorde tolkningen att gruppen inkluderade henne själv, och att en av tärnorna skulle förbli ogift, och att denna ogifta tärna var Karadne, som enligt Deka ändå skulle dö ung och dessutom, fortfarande enligt Deka, var både utvecklingsstörd och hade en försenad pubertsutveckling.

De andra fyra tärnorna var gifta honor i församlingen, delvis olika vid olika tidpunkter eftersom tärnor kunde hamna i onåd och bytas ut. Milla och Nabru Meg var dock självskrivna medlemmar i Dekas delegation till Himlen.

På några få år förvandlade Deka Aifal Nabru Megs församling till ett våldsamt skräckvälde. Värst var hon i vanlig ordning mot Karadne. Nabru och Milla deltog, både genom att se mellan fingrarna på vad Deka gjorde och att själva misshandla församlingsmedlemmar som inte följde Dekas riktlinjer.

Paret Meg och andra gunstlingar med tillträde till Dekas hem hade inte medicinska kunskaper nog att förstå precis allt som Deka gjorde mot Karadne. Hade de haft det, skulle de möjligen ha reagerat, eftersom det innebar att Deka ljög för dem. Den som ljuger om en sak kan ljuga om en annan. Som det var nu, hade Deka emellertid åtta lojala medlöpare som i sin tur kunde samla hundratals underhuggare och betydande resurser.

Men kärlek kan vändas till hat, och att överutnyttja någons lojalitet kan slå tillbaka på en själv.

[Linnea Sandquist]

Berättelsen fortsätter: Karadne Aifal

Karadne Aifal levde i stort sett samma slags liv både före och efter att modern blev sektledare. Det var läkarbesök, underliga mediciner och behandlingar, krävande förhållningsregler som ibland innefattade att man skulle ljuga, krav på absolut lydnad i förhållande till modern, samt stryk och/eller inlåsning i en låda om Karadne inte levde upp till detta. Ljuseter fördes åtskilliga gånger både in och ut genom kroppen på Karadne. Ibland ledde det till att hon mådde bättre, men oftast till att hon mådde sämre.

Karadne gick i stort sett aldrig i skolan. Hon hemundervisades av sin mor, och blev alltid sjuk under de dagar hemundervisade ungar ändå skulle komma till en skollokal för att göra prov. Hon fick göra prov andra dagar istället, övervakad av specialister. Proven var dessutom anpassade utifrån att Karadne antogs vara utvecklingsstörd. Naturligtvis hade hon blivit instruerad i vilken mån hon skulle underprestera på vilka prov, för hennes mor ansåg det vara mycket viktigt både att hennes svårigheter togs på allvar och att de fick behålla möjligheten till hemundervisning.

Vad Karadne tyckte värst om med sin sjukdomsbild var inte att hon inte fick gå i skolan, utan att hon måste gå med krökt rygg och använda en obehagligt låg rullator. Hennes mor påstod alltid att hon skulle bli sämre om hon rätade på ryggen när hon gick. Dessutom fick hon inte vara ute dagtid utan att använda ett svävande parasoll, eftersom hon ansågs inte tåla solljus. Detta parasoll tog mycket plats och gjorde att hon syntes lång väg.

I och med att hon och hennes mor flyttade och gick med i Nabru Megs församling, fick Karadne fler sociala kontakter än någonsin, i och med att hennes mor lät henne följa med på många religiöst färgade aktiviteter där det också gick att umgås, samt tog emot gäster hemma.

En del av dessa gäster, exempelvis Nabru och Milla Meg, blev nästan som storasyskon till Karadne. De hade med sig saker till Karadne och hennes mor Deka (i första hand till modern, förstås, för det var ju hon som var Himlens kronprinsessa), hjälpte till med praktiska saker, kunde ibland skoja och skratta men var även de fyllda av skräckblandad vördnad för Deka.

Efter några år som tärna åt Himlens kronprinsessa, uttryckte Karadne ett visst intresse för en ung hanne. Modern/kronprinsessan blev rasande och tyckte att det var så opassande att en minderårig dödssjuk krokryckig utvecklingsstörd hona, som dessutom var ödesbestämd som den ogifta tärnan i Exys delegation till Himlen, skulle svärma för en helt vanlig, nyligen myndig, hanne.

Bara några dagar senare fick Karadne i samband med ett läkarbesök reda på att modern hade lurat henne att hon var ett år yngre än hon var, och att hon i själva verket var tre dagar äldre än hannen hon önskat sig en romantisk träff med. Hon visste dock att han också var en del av församlingen som dyrkade hennes mor och att hennes känslor förmodligen inte ens var besvarade, så hon gick inte vidare med den kärleksaffären.

Emellertid hade hennes tilltro till modern solkats rejält, och hon bestämde sig för att rymma, och tog snabbflyget till sin mormor, och berättade hur hon hade det. Sedan kom Deka och hämtade hem henne. Bara sådär. I ytterligare ett år fortsatte livet som vanligt: Karadne lydde sin mor, och ingen gjorde något allvarligt försök att rädda henne ur dennas våld.

Dessutom var hon omyndig eftersom hon blivit tvingad att skriva under ett papper som hon inte ens visste vad det handlade om.

[Linnea Sandquist]

Berättelsen fortsätter: Nabru Megs galenskap

Nabru Meg var alltså en gunstling till Deka Aifal, men till slut blev det för mycket för honom också. Deka hade skrivit ihop kärleksbrev som hon påstod var från Himlens kronprins till henne, och hon brukade låta Nabru läsa upp dem för henne. Till att börja med hade han inget problem med det, men Dekas begäran utökades allt eftersom till att han skulle spela upp allt intimare handlingar med henne.

Det här hade kunnat vara ett problem för Nabru även ifall han och Deka hade varit människor, men för tenoriner är sådana saker till och med ännu känsligare, eftersom ett litet hångel kan få dem exklusivt förälskade i flera år.

Efter att motvilligt trots allt ha gått med på att göra vissa saker med Deka, gick Nabru hem till Milla - och upptäckte att hon var utbytt mot en dubbelgångare utan Millas unika karisma! Nabru blev skrämd av detta och misstänkte att det var demoner som hade rövat bort Milla, och att dubbelgångaren var en demon. I själva verket var det Nabrus egna känslor som hade ändrats, men det hade som sagt blivit för mycket för honom, så han kunde inte greppa detta.

Nabru gick för att söka hjälp hos den enda som hade högre religiös auktoritet än han själv, Deka. Han hittade vad han antog var Milla som låtsades vara Deka - hennes utseende, röst och beteende var på pricken likt Dekas, men utstrålningen visade tydligt att det var Milla.

Nabrus nya teori var att det måste vara Milla som med magi hade bytt plats på tre själar - sin egen själ till Dekas kropp, någon från helvetet till Millas kropp samt Dekas själ raka vägen till helvetet, vilket Himlens kung hade gått med på eftersom Deka hade svikit Himlens kronprins genom att förmå Nabru till en förbjuden grad av intimitet. Han försökte övertala Milla-i-Deka att försöka återställa alltsammans, men hon vägrade att kännas vid att hon skulle vara Milla.

Nästa sak som Nabru gjorde var att försöka anmäla det här för polisen. Att skicka någons själ till helvetet måste väl rimligen ses som kidnappning, misshandel eller - om det var oåterkalleligt - rent av som mord? Men polisen, som ju inte ens tagit fasta på när sjukhuskameror ett årtionde tidigare visat en adelsdam i läkarrock som förgrep sig sexuellt på en unge, var naturligtvis inte beredda att utreda en släkting till Exys kungahus för något svammel om att hon var besatt av någon häxa.

Till saken hör också att de allra flesta tenoriner hade mycket klara föreställningar om att vissa saker var tekniskt omöjliga för alla.

Alltså, polisen skickade Nabru till psykiatrin, som skannade hans hjärna och kom fram till att tillståndet berodde på psykisk chock snarare än hjärnskada. Han fick diagnosen "dissociativt partnerförväxlingstillstånd" samt rekommendationer om att gå på terapi och att ta antidepressiv medicin i små doser. Han blev sjukskriven från sitt jobb som präst.

Nabru var inte ett dugg intresserad vare sig av medicin eller terapi, eftersom han ansåg att det var han som hade rätt och de andra som hade fel om hur det låg till.

Nu var lagarna på Exys sådana, att en äkta hälft till någon som led av allvarlig psykisk störning hade rätt att få denne tvångsvårdad, förutsatt att den äkta hälften betalade. Efter att ha pratat med Deka, bestämde sig dock Milla för att inte använda sig av den rättigheten, eftersom Deka och Milla hade fått för sig att samhället var emot kulten av Deka som Himlens kronprinsessa, och att en psykolog därför skulle kunna sätta ännu skadligare griller i huvudet på Nabru.

Trots att Nabru älskade Milla, började han känna allt större moralisk indignation över hur Milla-i-Deka betedde sig, och då inte endast över vad hon hade gjort mot Deka. Han såg henne helt enkelt inte längre som en gudinna med rätt att göra precis vad som helst, utan endast som en helt vanlig tenorin som han sedan länge älskade.

Han skickade in en anmälan till polisen om en rad olika tillfällen då Milla-i-Deka misshandlade olika församlingsmedlemmar, däribland "Millas dubbelgångare" och Karadne. När polisen avfärdade detta, smugglade han in ett ljudinspelningschipp hemma hos Deka, varefter han visade det för Milla-i-Deka och hotade med att skicka det till polisen om hon inte genast vidtog åtgärder för att byta tillbaka platserna på de tre själarna.

Deka svarade med att slå sönder chippet och låta några av sina andra underhuggare spöa upp Nabru och låsa in denne i lådan där hon brukade låsa in Karadne. Karadne var mycket liten till växten men tyckte ändå att det var mycket trångt i lådan, så hon betvivlade att de skulle lyckas klämma in den betydligt större Nabru där, men det gick. Karadne gömde det trasiga chippet i sitt sovrum.

Nabru hölls inlåst i lådan i två dygn. När han kom ut var han så apatisk, att Milla efter ett tag lät ta in honom på den psykiatriska slutenvården för att han inte skulle svälta sig till döds. Efter några veckor där kvicknade Nabru till, bluffade att han blivit fri från sina vanföreställningar och skrevs ut.

Nu var det en röst som sade åt Nabru, att om det här skulle ordna sig så måste han döda båda sina fruar. Nabru skaffade en strålpistol till ändamålet, men det hela föll på att han inte kunde med att skjuta "Millas dubbelgångare", som ju trots allt var så lik Milla till både utseende och sätt. Men om han inte kunde med att skjuta dubbelgångaren, hur skulle han då kunna med att skjuta Milla själv?

[Linnea Sandquist]

"Faktaruta": Att bo på varandras eller andra planeter

Under Trippelmonarkunionens tid levde endast 75-80% av individerna i de sju intelligenta arterna på sin arts hemplanet (vilket i fallet med Klost och Nemota i själva verket var månar). Av de resterande 20-25 procenten levde de flesta i kolonier i det egna solsystemet, som registrerades som delar av hemplaneten.

Under saneringen av Garrutiva evakuerades större delen av befolkningen, de flesta tillfälligt på provisoriska rymdstationer. Andelen skejadiriler, alltså diriler som stadigvarande bor borta från själva Garrutiva, ökade dock från 16,6% till 29,5% i samband med evakueringarna. De flesta av dessa nya skejadiriler bodde i Garrutivas kolonier i det egna solsystemet, men de grupper som slog sig ned på Exys och Dokran med kolonier var ändå mycket stora i absoluta tal.

Tenorinerna var också spridda utanför sin hemplanet. De största grupperna var dock återigen kolonister i det egna solsystemet. Den största gruppen utanför det var den tenorinska minoriteten i Dokran, en population som räknade åtskilliga miljoner varav de flesta hade medborgarskap där och således inte var undersåtar till kungahuset på Exys.

Det fanns också tusentals tenoriner i rollen som forskare eller diplomater på Garrutiva, Atska-Lu, Dokran, Klost, Nemota och Okvara.

Dokran hade som nämnts redan före Trippelmonarkunionens tid diverse rymdvarelser i sin befolkning. I rena procentsatser ter sig kanske ca 1,5% av befolkningen som en liten andel, men själva planeten Dokran hade tio miljarder invånare och de kolonier som i administration och statistik oftast räknades dit hade ytterligare fyra miljarder. Vi talar här alltså, återigen, om befolkningsgrupper på åtskilliga miljoner. Sedan tillkom det ytterligare över hundra miljoner diriler och ett tjugotal miljoner tenoriner.

De flesta av tenorinerna på Dokran, både de gamla och de nya, var kritiska mot den politiska eliten på Exys, inte minst mot kungahuset.

En annan sak som var speciell med de tenorinska och dirilska populationerna på Dokran, var att de innehöll fler hannar än honor. För dirilerna gjorde det nu inte så stor skillnad om honorna utgjorde 60 eller 35% av befolkningen, eftersom det ändå fanns många hannar som inte kunde gifta sig. För tenorinerna spelade det dock en roll om honorna utgjorde 50 eller 45% av befolkningen, eftersom det sistnämnda ledde till ett problem som deras kultur inte var van vid att hantera, nämligen att det fanns en massa hannar som inte kunde hitta en hona att gifta sig med.

[Linnea Sandquist]

Kommentar/rättelse

En nackdel med att skriva en sådan här historia direkt på forumet, verkar vara att det har en tendens att smyga sig in felaktiga sifferuppgifter, som man inte upptäcker förrän inlägget har varit publicerat i över ett dygn.

Varken antalet månader i Exys-kalendern eller antalet diriler som flyttade till Dokran i samband med saneringen av Garrutiva har egentligen någon avgörande betydelse för handlingen i berättelsen, men jag har tillräckligt mycket känsla för världen jag försöker skildra för att ändå rätta sådant.

Vid tiden för Trippelmonarkunionen fanns endast ca 10,5 miljarder diriler i hela universum. På Rosa Zeratisva Bergströms tid har detta antal tiodubblats. Den felaktiga uppgiften att nästan 300 miljoner diriler skulle ha flyttat till Dokran i samband med saneringen av Garrutiva, som stod i föregående inlägg innan jag redigerade det, kommer av det sammanlagda antal diriler som flyttat till Exys, Dokran eller Solsystem 8 vid den tiden.

Solsystem 8 var ett solsystem som låg någonstans mellan Garrutiva och Exys, och vars kolonisering av både tenoriner och diriler varit en starkt bidragande orsak till kriget då Aromram och Trebor bytte dolken och Yrrys. Det var främst två planeter som koloniserades: Arkas och Liptus. Arkas var den bördigare planeten, som hade en egen flora och fauna. Det mesta av Arkas förklarades som naturreservat i grundandeavtalet för Trippelmonarkunionen. Liptus delades upp mellan dirilerna, tenorinerna och malpyorna (de sistnämnda fick bara ett litet område, då de inte hade besatt planeten tidigare).

Av de utvandrande dirilerna flyttade:

* 83 miljoner till Exys med omnejd, varav 50 miljoner till själva Exys.
* 122 miljoner till Dokran med omnejd, varav 101 miljoner till själva Dokran.
* 12 miljoner till Arkas.
* 75 miljoner till Liptus.

Det fanns även liv i ett Solsystem 9 och ett Solsystem 10, som förklarades som naturreservat.