Missförstådda gudar
Postat: ons aug 26, 2020 7:15 pm
Jag tycker mig ganska ofta ha stött på resonemang som säger att den eller den guden/religionen/heliga skriften i sin ursprungliga tolkning var mycket mer sympatisk än vad den senare har tolkats som. Särskilt kristendomen är en religion om vilken det sägs väldigt ofta.
I viss mån kan det förstås ligga någonting i det, eftersom religioner brukar växa sig stora genom att kapas av suspekta makthavare och sedan splittras i femtioelva inriktningar, varav de största kapas av suspekta makthavare. Medan de ursprungliga sekterna helt enkelt följer en vision, tjänar deras större arvtagare politiska, ekonomiska och militära eliter samt religiösa eliter som vanligen gör sitt bästa för att bli politiska och ekonomiska eliter.
Emellertid växer sig religioner också stora genom att följa en allmän tidsanda och göra sig aptitliga för en stor befolkning. Den ursprungliga sekten, skapad i en annan tidsanda och följande en vision, kan ha varit betydligt vansinnigare med moderna mått mätt än vad man riktigt kan eller vill förstå.
Sedan är det väl också så, att även "ursprungliga" tillbedjare kan missförstå gudar både till det bättre och det sämre. (I det här resonemanget utgår jag från att det finns gudar. Jag är medveten om att inte alla håller med om det.)
Ett exempel på en gud som jag anser har missförståtts mycket, och då inte till det bättre, är Solen. Just det, stjärnan som jorden kretsar kring och som skapar det ljus och värme som behövs för att det ska gå att leva på här på jordytan.
Det finns knappast någon kravlösare gud än Solen. Den lyser på i princip allt och alla helt villkorslöst.
Ändå trodde folk i de gamla högkulturerna i Centralamerika och Anderna att Solen krävde människooffer och skulle sluta skina om den inte fick det. Detta missförstånd ledde till att många förlorade livet långt tidigare än de skulle ha gjort annars.
I viss mån kan det förstås ligga någonting i det, eftersom religioner brukar växa sig stora genom att kapas av suspekta makthavare och sedan splittras i femtioelva inriktningar, varav de största kapas av suspekta makthavare. Medan de ursprungliga sekterna helt enkelt följer en vision, tjänar deras större arvtagare politiska, ekonomiska och militära eliter samt religiösa eliter som vanligen gör sitt bästa för att bli politiska och ekonomiska eliter.
Emellertid växer sig religioner också stora genom att följa en allmän tidsanda och göra sig aptitliga för en stor befolkning. Den ursprungliga sekten, skapad i en annan tidsanda och följande en vision, kan ha varit betydligt vansinnigare med moderna mått mätt än vad man riktigt kan eller vill förstå.
Sedan är det väl också så, att även "ursprungliga" tillbedjare kan missförstå gudar både till det bättre och det sämre. (I det här resonemanget utgår jag från att det finns gudar. Jag är medveten om att inte alla håller med om det.)
Ett exempel på en gud som jag anser har missförståtts mycket, och då inte till det bättre, är Solen. Just det, stjärnan som jorden kretsar kring och som skapar det ljus och värme som behövs för att det ska gå att leva på här på jordytan.
Det finns knappast någon kravlösare gud än Solen. Den lyser på i princip allt och alla helt villkorslöst.
Ändå trodde folk i de gamla högkulturerna i Centralamerika och Anderna att Solen krävde människooffer och skulle sluta skina om den inte fick det. Detta missförstånd ledde till att många förlorade livet långt tidigare än de skulle ha gjort annars.