Anneli, Katarina och Rymdfararen

[Linnea Sandquist]

De här tre figurerna skapade jag för att kunna spela upp på scen med OA Västernorrlands teatergrupp som jag är medlem i, vilket innebär att de ser ut på sätt så att jag skulle kunna klä ut mig till dem med rätt kläder och peruker. Det innebär att samtliga är kvinnor, har grå ögon och är ganska långsmala och platt formade samt har långt och ganska tjockt hår. Om vi håller på med rollspel online ett tag så kanske jag skapar en eller flera rollfigurer med helt andra attribut.

Anneli Kajsla Karlsson är 27 år och NT och jobbar i kassan på ICA. Hon har gott om vänner och bekanta, och en pojkvän som heter Linus. Hennes föräldrar är skilda och omgifta på varsitt håll. Hon har yngre halvsyskon både på mödernet och fädernet. Hon har en ganska svår uppväxt, eftersom båda styvföräldrarna var/är barnmisshandlare.

Anneli har rakt brunt hår och brukar gå klädd i en ganska men inte extremt åtsittande svart kofta med en svart tröja under, kort jeanskjol och svarta strumpbyxor. Anneli gillar att shoppa kläder, så utan de begränsningar som finns på scen har hon förmodligen en viss variation i klädstil från gång till annan. I alla fall gillar hon svart, jeanstyg samt en högre grad av "sexighet" i klädväg än vad hennes spelare någonsin skulle ta på sig i något annat sammanhang. Till skillnad från sin spelare rakar hon armarna och benen.

De släktingar som Anneli står närmast är den äldsta yngre halvsystern Emma och den tre år äldre kusinen Pernilla. Pernilla spelas av en annan skådespelare, har en ännu svårare uppväxt än Anneli och lider av missbruksproblem.

Katarina Bergström är en 35-årig akademiker som är aktiv i Miljöpartiet. Hon är NT. Hon har studerat genusvetenskap och psykologi och tror sig vara en excellent människokännare. Katarina är något slags yrkespolitiker, troligen kommunalt i den kommun där allt det här utspelar sig.

Katarina Bergström vill ha en man, men brukar bli endast intresserad av män som redan är gifta. Hon har haft en relation med den osympatiske psykologen Arne Hamrén, en av "utlåningsfigurerna". Hon är en av de relativt få rollfigurer som inte har en svår uppväxt.

Hon är har svart hår och har en likadan kofta som Anneli under en något glittrig poncho i en matt blekrosa nyans, och trikåbyxor i ett mönster med svart, grågrönt, gult, blått, mörkrosa och orange. Hon har tre halsband som hon brukar ha på sig: ett med svarta pärlor, ett med gröna pärlor och ett med blå pärlor.

Enligt det senaste som är påhittat nu när jag håller på att redigera det här inlägget, är Katarina köttslig halvsyster till Anneli, men blev bortadopterad till det par som har uppfostrat henne. Katarina känner till detta sedan hon var 18 år, och hon och Anneli har varandra på Facebook.

I framtiden kommer Katarina att bli ihop med Arne igen, han kommer att skilja sig från sin fru, de kommer att flytta ihop och Katarina kommer att föda dottern Rosa (som är identisk med Rymdfararen, se nedan) och drabbas av långvarig psykos.

Rymdfararen är här för att hon råkat resa bakåt i tiden genom att hon och en grupp utomjordingar åkte alltför nära det svarta hålet i Vintergatans mitt. Hon är själv människa, och enligt sin egen kronologi bör hon vara 29 år gammal. Hon är född på Jorden, men har sedan 14 års ålder levt i ett politiskt instabilt rymdimperium på andra sidan Vintergatan. Rymdfararen har en riktigt usel uppväxt - först fem hemska föräldrahem, sedan fångenskap hos utomjordingar och sedan soldat i ett rymdkrig. Hennes avsikt med att ta sig tillbaka till Jorden och inte bara följa med utomjordingarna förbi solsystemet var att hämnas, men tidsresan gör att det istället blir frågan om att ta ett liv för att rädda ett annat. Lång historia.

Rymdfararen har lockigt hår i en ovanlig kopparröd nyans och är klädd i grå trikåkläder med vida ärmar. Den ena ärmen, som är hel, smalnar av vid handleden. Den andra ärmen är trasig och slafsig eftersom klädlagningsroboten gick sönder vid det svarta hålet. Hon har ett hölster som på scen är skapat av Katarina Bergströms byxor, och en laserpistol.

[Linnea Sandquist]

Annelis bakgrundshistorik del 1: Barndomen

Annelis föräldrar skilde sig när hon var fem år, så hon växte upp pendlande mellan två föräldrahem där det också dök upp styvföräldrar - styvfadern Bert som flyttade ihop med modern då Anneli var sex år och styvmodern Annette som flyttade ihop med fadern då Anneli var tio år. Anneli har dålig kontakt med sina styvföräldrar, som båda var barnmisshandlare.

Annelis mamma och styvpappa heter Marianne och Bert. I den familjen har hon den sju år yngre systern Emma (som i nuet alltså är 20 år) och den tio år yngre brodern Love (som i nuet alltså är 17 år).

Bert har hata-styvbarn-instinkt och brukade nästan konsekvent kalla Anneli för sådant som ”skitunge”/”den där skitungen” och ”slyna”/”den där slynan”, samt brukade klämma Anneli runt nackskinnet och knuffa henne. Ett fåtal gånger när Anneli var ensam med Bert blev det mer stryk – vanligtvis avbröt han sig när Marianne flikade in: ”Men sluta!”

Utöver kärnfamiljen hade Anneli även nära kontakt med Mariannes släkt. Annelis mormor och morfar hade ett idylliskt hus med en stor trädgård med en hammock, några törnrosbuskar och ett gigantiskt klätterträd. Marianne hade också en syster vid namn Josefin, som hon alltid stått nära, som hade två döttrar vid namn Pernilla och Jeanette. Pernilla var tre år äldre än Anneli och Jeanette jämnårig med Anneli.

Jeanette hade en del utåtagerande beteenden som gjorde så att hon och Anneli inte alltid drog riktigt jämnt, medan hon uppfattade både mormodern och morfadern och sin äldre kusin Pernilla som något slags ljusgestalter. Både Anneli och Pernilla var hästtjejer, och de har gjort mycket tillsammans: gått på disco, sminkat varandra, pratat om djur, pratat om killar och shoppat.

Annelis pappa och styvmamma heter Leif och Annette. De och Annelis relation med dem finns tämligen utförligt beskrivna i den här tråden:
https://oa-forum.se/board/viewtopic.php?f=100&t=102

I skolan var Anneli en pigg och glad tjej, och hon har alltid haft plural i vänner i sin egen ålder. Fyra jämnåriga vänner som Anneli har med sig från skoltiden in i nuet heter Ida, Madde, Erika och Sara. Sara finns med bland ”utlåningsfigurerna”.

I tonåren hade Anneli vid olika tidpunkter tre olika pojkvänner. De två första, som var ett resp. två år äldre än hon, var hon bara ihop med ett par veckor vardera, vilket gör att hon ofta inte räknar med dem när hon listar sina expojkvänner. Den tredje, Erik, som var åtta år äldre än hon och som hon träffade kort innan hon fyllde 18 år, blev det betydligt seriösare med.

[Linnea Sandquist]

Annelis bakgrundshistorik del 2: Vuxenlivet

Anneli flyttade ihop med Erik vid arton års ålder, och de var till att börja med lyckliga tillsammans.

Anneli var mycket glad när hon tog studenten vid nitton års ålder. Eftersom hon är NT älskade hon känslan av att stå och skrika på ett lastbilsflak tillsammans med sina klasskamrater i särskilda studentkläder. Gruppgemenskap i stimulerande ljudnivå - härligt! (Själv skulle jag naturligtvis ha tyckt att det vore obehagligt).

När Anneli var 20 år dog hennes farmor och lämnade efter sig ett antal dyrbara smycken, som ärvdes av hennes far och av vilka Anneli fick ca en tredjedel. Vid det här tillfället hade Anneli och Erik ont om pengar, så dyrbara smycken att sälja vore förstås ett välkommet tillskott. Erik lyckades med hjälp av kontakter som han hade sälja smyckena dyrt.

Detta ledde till gräl om pengar. Båda var i princip överens om att det var Annelis pengar, men Anneli tyckte att Erik lade sig i för mycket vad hon gjorde med dem - och vi kan nog anta att Anneli inte gjorde så kloka investeringar. I alla fall bidrog det här till att det sprack mellan Anneli och Erik, så ett år senare var hon ensamstående och singel.

Näste "riktige" pojkvän hette Mattias. Det var ett längre särboförhållande som Anneli lämnade eftersom hon var less på att Mattias inte ville flytta ihop med henne.

I nuet är väninnan Erika ensamstående mamma till en bebis vid namn Greta, som Anneli ibland är barnvakt åt. Anneli har sedan några månader en pojkvän vid namn Linus, och hennes väninna Madde har en pojkvän som heter Jesper. Ingetdera har gått så långt som till att flytta ihop eller förlova sig. Linus hör till ”utlåningsfigurerna”.

Av sina halvsyskon har Anneli bäst kontakt med sin äldsta halvsyster Emma. Detta innebär att hon har mer kontakt med moderns och Berts hushåll än med faderns och Annettes hushåll. Anneli har också fortfarande kontakt med sin kusin Pernilla. Mormodern och morfadern bor numera på ålderdomshem. Jeanette har flyttat utomlands. Anneli vill gärna att hon och Pernilla ska ha mer kontakt med Jeanette, vilket varken Pernilla eller Jeanette är särskilt intresserade av.

Anneli är inte längre lika intresserad av djur som hon var som barn. Anneli beskriver sina främsta intressen som att ”va med kompisar, träffa nya människor, se nya platser och shoppa”. Hon gillar också att lyssna på musik (främst pop) och ”typiskt kul saker som disco och bio” och har uttryckt ett generellt intresse för att prova nya saker. Att hon har begränsat med pengar gör att hon inte kan utveckla alla sina intressen riktigt så mycket som hon skulle önska.

[Linnea Sandquist]

Rymdfararen berättar sin historia i det första inlägget i den här tråden:

https://oa-forum.se/board/viewtopic.php?f=94&t=84

Figuren Rymdfararen kallas alltså så som ett slags arbetsnamn för oss, medan hon har haft en massa olika namn under olika tidsperioder.

* Rosa Bergström, som torde vara det "riktiga" namnet.
* Bonnie Nötskal.
* Emma (ej att förväxla med Annelis halvsyster Emma).
* Fanny.
* Clairy.
* Koppar.
* Zeratisva.

Det sistnämnda betyder "Zeras gåva", och Zera är namnet på en dirilgudinna, som Rymdfararen tror tämligen starkt på, vilket framgår i både den här och den länkade tråden.

[Linnea Sandquist]

*inlägg som gjorts inaktuellt genom redigering av trådens första inlägg*

[Linnea Sandquist]

Rymdfararen sitter häktad för mord på Delila Nötskal. Hon kommer att bli skickad på rättspsyk för undersökning, vilket hon är livrädd för. Även om hela hennes historia inte är inbillning, är hon i vissa avseenden paranoid. Hon misstänker t.ex. starkt att hon kommer att bli torterad på rättspsyk, även ifall hon bara skickas dit på undersökning, och att faktiskt bli dömd till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning uppfattar hon i princip som att det skulle vara värre än en dödsdom.

[Linnea Sandquist]

De här tre figurerna: Anneli Kajsa Karlsson, Katarina Bergström och "Rymdfararen", är släkt allihop.

Se vidare i den här tråden:

https://oa-forum.se/board/viewtopic.php?f=100&t=121

[Linnea Sandquist]

Nu har Rymdfararens historia utvecklats ett steg till genom att hon fått en kärleksaffär med en kille som beskrivs i den här tråden:

https://oa-forum.se/board/viewtopic.php?f=100&t=134

Denna historia tillkom eftersom jag kom på att det var diffust hur Rymdfararen egentligen fick veta att det är år 2020 och inte omkring år 2052, samtidigt som hon har erkänt det komprometterande faktum att hon ursprungligen återvände för att hämnas på gamla oförrätter genom att döda sju personer.

Vad kan hon ha att dölja?

Nu var det så att jag hade läst om ett ryskt fall, med tre tjejer som dödat sin farsa som våldtog och misshandlade dem, och där de som inte tycker att nödvärnsrätten ska gälla mot föräldrar använder horstämpling som argument.

Alltså kom jag på att Rymdfararen helt enkelt har haft en kärleksaffär som hon vill dölja, för att slippa bli horstämplad. Rymdfararen har visserligen ett ursprung i Sverige, som i nuet är ett mer sexliberalt land än Ryssland, men det kan finnas en rad anledningar till att hon uppfattar horstämpling som en starkare realitet än det är.

Så nu har jag alltså beskrivit en rad detaljerade händelser, och det kan lämpa sig med några kommentarer om hur Rymdfararen, eller Rosa Zeratisva Bergström som hennes namn torde vara, upplevde situationen.

Zeratisva har aldrig varit huvudansvarig för navigation eller mathållning, och har gjort en optimistkalkyl där hon tror att saker ska vara betydligt lättare än de är. Efter att ha varit vilse i skogen i över ett dygn i högre gravitation än hon är van vid, och att ha fått slut på proviant, är hon tämligen slutkörd.

Sedan träffar hon alltså Jonatan som bistår henne med proviant, och som hon nämnde har hon inte haft mycket kontakt med hannar av sin egen art.

I stort sett har de mänskliga män hon kom till Skejadiril-imperiet med varit hennes fiender i krig sedan hon var 17 år. Visserligen var det också en tur då hon var kanske 24-25 då hennes och deras sida var allierade, men då hade hon dirilbefälet Kadnas som började agera överbeskyddande farsa, och en dirilkejsare som gav uttryck för en ännu mer föråldrad syn på relationer genom att säga till Kadnas och Zeratisva att det faktiskt kunde vara en strategisk fördel om de gav den mänsklige elitpiloten Kevin Zeratisvas hand i äktenskap.

Som Zeratisva såg det var det i princip att tigga stryk att kasta sig in i ett brådstörtat politiskt äktenskap med någon som så nyligen varit ens fiende på liv och död. Men det verkade inte finnas på dirilernas mentala karta att man måste försäkra sig om att man var sams innan man gifte sig. Så Zeratisva fann för gott att rätta sig efter Kadnas vilja och undvika de nya allierade, för att inte påminna kejsaren om vad han tyckte var en konstruktiv lösning.

Men nu var Zeratisva alltså på permission på Jorden, flera ljusår från såväl Kadnas som kejsaren, i en stad som inte var uppdelad i zoner med olika grader av sträng horlagstiftning, och det tillsammans med en människokille som hjälpte henne när hon var vilsen, ensam, hungrig, törstig och utmattad.

Vid det här laget började Zeratisva tveka om vad hon faktiskt ville med den här permissionen. Hon hade ju bestämt att hon skulle ta ut en hämnd på alla de där sju som hade förstört hennes uppväxt, som de så uppenbart förtjänade. Det vore vanhedrande att ge upp på grund av några umbäranden eller att avstå för någon tillfällig romans.

Men å andra sidan, romanser växte ju inte heller fram i cellodlingarna i rymden, och för vems skull var det hon skulle hämnas egentligen? Var hon en verkställare av gudinnan Zeras rättvisa, som hade en helig plikt att döda alla sju som hon hade lovat, eller åtminstone de två värsta av dem? Enligt de läror Zeratisva bekände sig till var det dåligt för en civilisations existensberättigande och i längden dess fortbestånd, om sådana skurkar förblev ostraffade. Eller handlade allting bara om henne själv? Eller var det sina syskon hon skulle rädda?

Zeratisva hade tänkt "ta" Delila först, sedan våldtäktsfarsan, sedan de andra. Detta eftersom hon ansåg att Delila var värst och våldtäktsfarsan näst värst. Nu hade hon genom ödets skickelse istället hamnat i närheten av var hon trodde att autisthatarföräldrarna bodde.

På vägen till huslängan där autisthatarföräldrarna möjligen bodde, grubblade Zeratisva på vad hon hade för hederskodex egentligen. Om hon dödade autisthatarföräldrarna i ett hus som Jonatan visat henne till, riskerade hon ju att sätta honom i skiten, fast han hade hjälpt henne. Men om hon skonade dem för Jonatans skull, borde hon då också skona både feministmorsan och de biologiska föräldrarna, för att de inte var värre? Vore det hämnd nog att döda bara de två värsta? Återigen, för vems skull gjorde hon det här?

Sedan kom då den bildliga bomben som förklarade varför den nya arkitekturen var så retro. Hon måste ha färdats bakåt i tiden vid det svarta hålet! Då stod ju meningen med det här plötsligt väldigt klar, men vilken stress! Om hon inte kom fram i tid och stoppade det på det enda effektiva sättet skulle Delila mörda Balder!

Obs! Detta är alltså ett relativt mörkt kapitel i Rymdfararens tankar och planer. Det hon faktiskt gjorde när hon fått veta om tidsresan var enligt min mening en god, ädel och hjältemodig handling. Vad hon planerade att göra innan dess var dock en betydligt mörkare hämndturné.

Om Jonatan inte hade frågat efter hennes ålder så att det inte hade kommit fram vilket årtal det var, och om hon hade valt att gå in i huset i syfte att döda autisthatarföräldrarna trots att det kunde sätta Jonatan i skiten, då hade hon inte agerat som en hjältinna utan som en ond femme fatal.

Jag har talat mycket om ont och gott i samband med det här, och då har Delila Nötskal, Arne Hamrén, Louise Persson Hamrén och Annette Karlsson fått stå för det onda och Rymdfararen för det goda. Rymdfararen är emellertid inte en okomplicerat god människa.

[Linnea Sandquist]

Hämnd är ett moraliskt komplicerat ämne. I princip är det självklart att Rymdfararens autisthatarföräldrar skulle förtjäna ifall hon sköt dem och än värre saker, efter att de först psykterrade sin son i flera år, och parallellt med det uppfostrade sin dotter till en äcklig översittare, och sedan sålde sonen till en Münchhausen by proxy-morsa, och sedan psykterrade och två gånger sålde Rosa alias Bonnie alias Emma som senare blev Rymdfararen, varav senaste gången till en man som hade för avsikt att våldta henne.

Problemet är bara, att hämnden skulle göra större skada än nytta för omgivningen, om de inte har något offer kvar i sitt våld och om hämnden inte har någon avskräckande verkan på andra potentiella förövare, men det däremot finns oskyldiga tredje parter som kan komma i kläm. Och oskyldiga tredje parter som kan komma i kläm brukar det finnas. I det här fallet är det dels Jonatan, dels utifrån vad Rymdfararen har skäl att tro sannolikt även Esmeraldas förlorade son. Om han är NT, vilket han troligen är eftersom de flesta är det, har han förmodligen haft en okej uppväxt hos dem, och att då som 16-åring få dem man upplever som sina föräldrar dödade av någon hämnare med strålpistol...

Medan Anneli och Katarina är "den andre"-figurer, är Rymdfararen, eller Rosa Zeratisva Bergström, ett slags identifikationsobjekt. Hon är naturligtvis olik mig på många sätt, men viljan att döda dåliga föräldrar och dylika översittare, samt upplevelsen av att världens existensberättigande minskar av när dessa tillåts hållas med sitt förtryck och eljest komma undan ostraffat, är gemensam. Till skillnad från Rymdfararen tror inte jag att världen faktisk kan gå under av underskott på existensberättigande. Detta är dock en vanlig föreställning i diverse religioner, även om dessa ofta har en annan uppfattning om vad det är som skadar världens existensberättigande.

[Linnea Sandquist]

Katarina Bergström är som framgått partipolitiskt aktiv inom Miljöpartiet. Det var det allra första som hittades på om henne. Att hon är partipolitiskt aktiv kan göra det aktuellt för henne att sitta i nämnden i en domstol, exempelvis som den som ska döma i fallet med Rymdfararen.

Katarina Bergström är naturligtvis inte den enda som sitter i nämnden, och det är inte ens säkert att hon sitter där. Hon kan vara så politiskt framträdande att hon skulle anses som olämplig av den anledningen. Att det figurerar ett påstående om att hon är mor till den tilltalade gör dessutom att det skulle kunna bedömas som jäv.

Emellertid kan det vara en idé att reflektera över hur Katarina Bergström ser på frågor om nödvärn, hämnd, värdering av lidande kontra död, i vilken grad barn ägs av sina föräldrar eller av samhället eller av sig själva, och annat som är relevant i fallet.

Katarina Bergström är varken skapad för att vara ond eller för att vara god. Hon har tämligen ogenomtänkta och motsägelsefulla åsikter i de här frågorna, eftersom hon är påverkad av olika idéströmningar.

En sådan idéströmning är radikalpacifism, enligt vilken det alltid är fel att döda en människa, oavsett omständigheter. Detta innebär alltså att Delila Nötskal i teorin inte hade rätt att mörda Balder, men att hon i praktiken skulle ha rätt att göra precis vad som helst mot, inklusive mörda, Balder, Esmeralda och senare Rosa alias Bonnie eller pojken som hon köpte av autisthatarföräldrarna, eftersom det effektiva sättet att stoppa henne anses vara lika fel. Medan det inte alls anses som ett jämförbart övergrepp att döma någon som försvarat sig själv eller någon annan för mord, ifall man inte utdömer dödsstraff.

En annan sådan idéströmning är feminismen. Feminismen hyllar starka kvinnor, inklusive kvinnliga krigare, jfr. vad Katarina tänkte säga till sin dotter i sitt blogginlägg: "Rosor är visserligen mest kända för att vara vackra och lukta gott, men det är också så att rosor har taggar." Feminismen fördömer hårt när män begår sexuella övergrepp mot kvinnor och flickor, så om Rymdfararen bara hade rest sexton år bakåt i tiden och dödat våldtäktsfarsan för att rädda sina systrar hade Katarina Bergström nog haft lättare att förstå det här med nödvärn.

Katarina Bergström är en 35-årig NT-kvinna som hör till den framgångsrikare halvan av befolkningen. Detta gör att hon spontant är mer benägen att identifiera sig med en 33-årig troligen neurotypisk (alternativt psykopatisk) kvinna som levt ett normalt liv men under detta förtryckt sina barn, än med barnen och en 29-årig troligen autistisk kvinna som levt ett extremt annorlunda liv och dessutom antas vara psykotisk.

Detta innebär att Katarina spontant troligen kommer att ställa sig på den onda sidan och luta sig mot radikalpacifismen. Det kan dock gå att få henne att ändra uppfattning, om man kan få henne att inse att de övergrepp som Delila Nötskal utsatte sina barn för faktiskt var minst lika svåra som de sexuella övergrepp som hon är van att förfasa sig över, och att Rosa Zeratisva faktiskt gjorde precis vad vilken kvinnlig krigare av feministikonsnitt som helst skulle ha gjort i den situationen.

Blogginlägget går för övrigt att hitta genom att följa den här länken:

https://oa-forum.se/board/viewtopic.php?f=94&t=131